Många tycker om hösten. Jag tycker den är ångestladdad. Visst kan jag uppskatta de vackra färgerna på träden, frosten som biter i gräset och solen som gnistrar. Krypa upp i soffan framför tv:n, tända levande ljus och värma sig framför en sprakande kamin. Men resten då? När det är grått, regnar, blåser och det är mååååånga månader kvar tills den underbara våren kommer igen. Jag fastnar på något sätt i tankar om önskningar och förändringar. Funderar över varför, om och hur.

Förmiddagarna är värst. Då går jag in i min egen lilla asociala drömvärld och bara väntar på att snart kunna få åka hem till min älskade Markus och familjen. Andas ut och må bra. Jag älskar att vara hemma och skulle inte tveka en sekund att bli hemmafru - om man hade fått lön för det...