Jag väljer många gånger att behålla mina tankar och känslor för mig själv. Jag har svårt att gråta när jag är ledsen, men ibland knyter det sig och hejdlösa tårar rinner hysteriskt. Jag har en bästa vän som stöttar mig i alla lägen och det är Markus. Han vet direkt när jag mår dåligt och vice versa. För er som läser och undrar vad som hänt, min pappa har plötsligt blivit sjuk. Utan föraning fick han en stroke. Först en lättare på påskaftonen och drygt en vecka senare, en svårare. Nu sitter han på sjukhuset. Han kan inte uttrycka sig i ord, men glädjen syns i hans ögon när man hälsar på. Han blir fort trött, kroppen orkar inte och han behöver mycket hjälp. Vem kunde tro att något sådant här skulle hända? Mamma som inte heller mår bra, behöver allt stöd från både mig och Markus. Det har varit en tuff tid för oss alla och det kommer att bli tungt ett bra tag framöver. Men....

Jag kan inte rå för det, jag försöker ju alltid tänka positivt - jag är bara en sådan person. Jag ser en förbättring hos pappa efter varje besök. Mamma försöker hålla modet uppe emellanåt, försöker tänka praktiskt och på framtiden. Det känns bra!

Sedan har självklart inte allt varit sorgligt den senaste tiden! Vi har hunnit med en maskerad igen. Den här gången i pensionärsanda. Markus var klart bäst med sin rakade flint och överfrodiga mustasch.

Dessutom har vi firat vår bröllopsdag! En underbar helg på Tanumstrand med god mat och full rulle på dansgolvet. Angelica kan bugga hon! Hela familjen tyckte det var en lyckad helg, så detta kommer vi att göra till en tradition!

Ett avslutande budskap som kanske är en klyscha, men ändå är så viktig - glöm aldrig att tala om för era nära hur mycket ni uppskattar och älskar dem!